Blä för tanken på döden

Jag har alltid varit rädd av tanken på hur jag kommer dö. Tänk om någon "kidnappar" mig, våldtar mig och dödar mig sen? Eller om jag är med om en allvarlig bilkrock? Eller...eller...eller... Det är så jobbigt att tänka sådär. Jag tycker tillåmed att det verkar läskigt att bara somna in. Tänk om man får cancer, typ bröstcancer, så blir man sämre och sämre. Tillslut klarar man inte av det längre och blir bara svagare och svagare. Sen har man bara någon månad kvar att leva. Att lämna allting. Blö.

Det är skrämmade... och jag erkänner att jag är rädd för att dö. Just tanken på HUR jag kommer dö. För någon gång kommer jag dö, men jag vet inte hur. Kanske är skönt på sätt å vis för tänk om mitt sätt att dö är att bli mördad? Fast det är ju väldigt liten risk. Men ja, jag antar att de flesta tänkt på det här. Det ploppar upp i mitt huvud när jag börjar tänka på pappa också, var han befinner sig nu. Jag har alltid sett det som att han tittar ner på mig och ser vad hela familjen gör, för då mår jag bättre. Att han på något vis kan finnas närvarande. För om jag visste att det var så, då skulle jag inte vara lika rädd.


Oj vilket allvarligt inlägg det blev idag men jag ska ju prata av mig :)


Puss på alla mina vänner och min familj
/ å

Kommentarer
Postat av: Storasyster

Puss tillbaka till dig också!

2008-12-16 @ 22:42:02
Postat av: Storasyster

Puss tillbaka till dig också!

2008-12-16 @ 22:43:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0